Commandoran

Eller vad man nu ska kalla det för att få det att låta mer intressant och kulturellt. Förra gången var vi till Ljusdal och Mittiamässan för att se på lastbilar med tillbehör och den här gången var det dags för Trailer Trucking Festival och Nordic Trophy som i år var på Mantorp Park. Här kommer en liten sammanfattning om hur jag upplevde dagen :-). (Undrar hur många av mina läsare som är intresserade av det här????)

Man kan faktiskt säga att det är en konstutställning med alla dessa motivlackerade lastbilar. En del har VÄLDIGT mycket motiv och andra har någon bild bara, men det är många olika färger och olika tema på lastbilarna.
 







Lite roliga motiv finns det också.


Lite sexistiskt är det på sådana utställningar. Jag tror ju inte att det var lastbilen i första hand de filmade:


Uppvisning av truckrace och motorcykel var det också. Det var faktiskt roligt att se och så blev det ju lite variation för barnen.



Dottern såg sin framtida bil:


En utställare bjöd på nyttig frukt:


Här vid de radiostyrda lastbilarna hamnade barnen för det mesta:



Den otippade vinnaren av Nordic trophy (ej ishockey) var denna bil med tema från "Nu blåser vi snuten":




När det var slut var det dags för hemfärd. Vi kom inte iväg förrän åttatiden och så blev det ett stopp i Motala för att äta och så var jag tvungen att blunda lite efter vägen (sambon satt bredvid) så det var natt innan vi kom hem. Så på söndagen tog vi sovmorgon :-)

Nästa gång vi ska åka på "utflykt" ska jag välja utflyktsmål... blir nog Ullared eller något liknande, för det tycker min sambo är såååå roligt!

Nu är det höst, eller sensommar iallafall och hunden får släppas lös i skogen och man är själv i skogen och plockar bär och vissa plockar till och med något som kallas svamp :) (något som jag aldrig gjort, för det enda jag känner igen är röd flugsvamp.

Med dessa skogliga utflykter kan man få med sig djur hem... och då tänker jag mest på älglusen. Dessa kommer fram ur hundens päls i flera dagar efter han varit i skogen och svåra att få död på. Jag kammar ur dem och ... nä, jag kanske inte ska tala om vad jag gör, för då kanske de ringer från djurens rättigheter eller vad det nu heter.Jag kammar ur dem och släpper ut dem i naturen igen ;).

Kärt barn har många namn - älgfluga, älglus, älgloppa

Gunnar Skogs Orkester har en bra låt som handlar om detta lilla kryp. (Jag vet inte hur jag ska få in ljudet som en länk, så ni får klicka er till "Balladen om é uschla älglus" och lyssna. De har även andra låtar om det vardagliga livet i skogen :-)... jag har iallafall fått lyssnat till dessa genom väggen nu på förmiddagen).

Från Wikipedia får man följande fakta:

Älgfluga (Lipoptena cervi) är en lusfluga av familjen Hippoboscidae. Flugan är en blodsugande parasit som lever på stora hjortdjur såsom älg, hjort och rådjur,  men kan också förekomma på hästar. Följaktligen kallas insekten även för älglus eller hjortfluga.

Älgflugan är ca 5 mm lång och relativt ny i den nordiska faunan. De vuxna insekterna börjar söka värddjur efter kläckningen i augusti-oktober. Den till kroppsformen platta flugan landar på sitt värddjur och bryter av sina vingar för att leva resten av sitt liv på värddjuret. Därefter kryper den in i pälsen och suger blod. Den släpper sina larver till marken och dessa blir flugor på hösten. Den brukar ta miste på sina värddjur och människor, som även kan bli bitna, men de kan inte använda människoblod för sin utveckling. Betten är inte farliga eftersom flugorna inte tros bära med sig några farliga virussjukdomar, dock kan betten ge klåda och svullnad.

Älgflugan är svår att bli kvitt när den väl landat eftersom den är både flat, tjockhudad och försedd med rejäla klor på sina fötter som den kan hålla sig fast med. Man kan dock försöka använda en tät kam eller en pincett när man ska ta bort den.

Det är ju bra att veta att de inte är skadliga för människor, men de är inte så trevliga när de kryper i hårbotten.

Idag har det regnat...HELA J---A DAGEN (kanske något uppehåll, men det var inte länge). 

Så idag har jag inte känt för att:
- klippa gräsmattan
- tvätta och hänga ut kläder
- pyssla i trädgården
- städa och tvätta bilen
- vara ute överhuvudtaget...

Har egentligen inte känt för att göra något alls. Man blir ju så trött när det regnar...

Barnen skulle på fotbollsträning ikväll och det var inte direkt frestande att åka i regnvädret. Dottern ville inte träna idag (tror mest att hon hörde att jag skulle till en kompis och då måste man ju med och lyssna på vad som sägs), men sonen skulle träna.
När vi åkte hemifrån regnade det (nästan) inget, så det verkade lovande för att det kanske skulle vara uppehåll...och enligt väderrapporterna skulle det inte regna. Men har man fem mil dit de skulle träna idag, så är ju vädret inte riktigt detsamma som hemma. Ju närmare vi kom, desto mer regnade det.

Båda paraplyerna blev urplockade ur bilen imorse, när barnen skulle till bussen, så paraply hade jag ju inte med. Det är så typiskt... har oftast paraply bilen, men hämtade ett så att barnen skulle ha när de väntade imorse, sen tog sambon det andra när han gick med hunden... och inget blev lagt tillbaka i bilen.
Men jag hade faktiskt regnjackorna liggande i bilen, så sonen och jag satte på oss det när vi gick ur bilen. De flesta satt kvar i bilarna tills regnet avtog, men eftersom jag är lite "avig" av mig, åkte jag när det slutade regna :-). Skulle ju fika hos min kompis :-).

Hoppas på att vädret är bättre imorgon när barnen ska ut och vandra. Men gummistövlar och regnkläder blir medskickade, för att vara på den säkra sidan.

..och det känns bra. Schemat är inte så illa som jag trodde från början, inget projektarbetet förrän om sex veckor, det gick lätt att åka ner idag... ja, det känns faktiskt bra och som att det mesta löser sig.

Kanske det blir krångel någon gång, men som en kurskamrat sa idag, utnyttja de "erbjudanden" av kamrater och bekanta en gång var, så blir det ju ingen större belastning om det blir en gång per kompis. Så om jag har fem olika som erbjuder sängplats, så är det ju fem övernattningar men en hos varje och förmodligen inte så mycket besvär. Men hemkär som jag är, så åker jag väl fram och tillbaka. Men det är ju bra att veta att det kan fixa sig om det krisar.

Det känns bra att mina "läsare" stödjer och pushar mig... det får mig att bita ihop lite och tänka att det ska gå!

Nu börjar snart skolan. Hur ska det gå?
Först ut är barnen, som börjar på torsdag. (Oj, det är ju redan i övermorgon.) Har svårt att få dem i säng i tid och hur jag ska få upp dem tidigt återstår att se. Lika spännade att se om jag orkar upp så tidigt för att skicka iväg dem på morgonen.

På måndag börjar jag den näst sista terminen. Jag har väldigt blandade känslor inför terminen. Men jag får göra som jag gjort med alla kurser... ta en dag i taget. Men nu är det ju inte länge kvar, så om jag nu inte klarar av eller orkar med eller om det inte fungerar hemma med familjen... hur gör jag då? Sluta nu, när jag snart är klar? Hade det varit första terminen och jag haft samma schema som jag får nu, då hade jag förmodligen inte gått många veckorna, för då hade det känts okej att hoppa av. Det som känns jobbigast är pendlandet med egen bil eftersom jag börjar tidigt. Åker jag buss kan jag läsa eller sova, kör jag själv går det många timmar i restid, som jag inte kan göra något.

Som sagt, jag får ta en dag i taget och hoppas på att "dä or'ner sä".

Vi var till björnparken i Orsa i torsdags, när vi ändå hade vägarna förbi. Vi har varit där en gång förut och det var sju år sen, när dottern var några månader och sonen var drygt tre år, så de kommer ju inte ihåg så mycket av det. Men det har byggts ut lite sen dess. Sonen var där med folkhögskolans Rovdjursprojekt, som de hade för eleverna på skolan, för två år sen. Men det fanns nyheter för honom också.

När vi var där för sju år sen gick vi upp för berget och ner samma väg tillbaka. Nu gick vi en slinga, upp för berget och ner en annan väg. De djur vi såg var lite slöa. Vet inte om det berodde på solen eller om de nyss fått mat. Tigrarna låg och sov, så de såg vi bara ryggen av. Björnungarna hann vi se innan de försvann ner i skogen. Några björnar lekte i vattnet, men det var på så långt håll så det var knappt vi såg att det var björnar. Den stora björnen, Kamtjatkabjörnen Peter, låg bara och sov. Isbjörnarna låg också bara och sov men de låg nära staketet så dem såg vi iallafall på nära håll.

       

Men det finns mycket annat att titta på och göra i Björnparken. Det finns mycket information och en del roliga grejer som man kan testa.
   

Tycker vi hade en trevlig dag i Björnparken innan vi fortsatte norrut mot Ljusdal.

Vartannat år är det skogstransportmässa här uppe i Ljusdal, Mittiamässan. Idag har vi trampat runt några varv på denna mässa. Varv ett: översiktlig avsyning och stanna och tala med alla man känner. Varv två: Kolla lite noggrannare, tala med de man inte såg första gången. Varv tre: Kolla allt en gång till... varv fyra, fem och sex:...nu vill vi hem...

Tog inte lång stund från att vi kom in till vi träffade första hemfôlka: från Stöllet och Månäs. Därefter träffade vi på den ena efter den andra...så det tog nog nästan en timma att gå trettio meter (inklusive vätskepaus). De var en sôrfinne, en 08:a och två "rassbybröder", den ena fullare än den andra. Sen två resglada fryksdalinger, ett orginal från Gûnnerskô och lite Extefôlk samt Lim'fôlk.

Barnen har samlat på det mesta och gjort det mesta. Det var "gissa antal bollar", "gissa vikt på lasset", kört kransimulator, "balanserat kula", sparkat boll, skjutit med gevär och sen ätit godis, korv, salta pinnar m.m.
  


Auotograf av Boije...



Två "rassbybröders" nya bil...



Fint väder och ganska mycket folk...


Vissa har uppblåsbara "montrar"...

...andra nöjer sig med avbytarbåset.

Så vi har tillbringat några timmar på mässa idag. Det som har tagit längst tid är att förklara varför inte mina föräldrar är med. Detta beror på att man inte ska vara i skogen med träskor...

Tillbaks på campingen blev det minigolf


Dagen avslutades med grillfest vid Borrgården. Ibland funderar jag på varför karlar tycker att tjejer beter sig konstigt när de är fulla eller att ungdomar är stökiga... ett gäng fulla, fullvuxna män är inte ett dugg bättre.

Jag var den enda av det motsatta könet (pga av huggormen), förutom personalen.


Så brukar det se ut efter rallycrossen i Höljes också... (orsakat av en forshagabo som inte var riktigt nykter).

Har nu suttit i förtältet och bloggat, men det börjar bli kallt, så nu blir det nog inget mer skrivande idag. Det är svårt att skriva med tumvantarna på :-).

Andra helgen som vi är iväg med husvagnen... och inget bloggande blir det. Det finns hur mycket som helst som jag skulle kunna lägga in. Men det får jag väl ta senare. Kanske till hösten... när det blir mörkt och tråkigt och tentaplugg...då kan jag ta fram bilderna och minnena ifrån sommaren.

Istället för bloggen använder jag ju Facebook för att tala om lite av mitt liv.

Men något inlägg ska jag försöka få in i helgen. Undra hur många av er som är intresserade av Mittiamässan? Är någon intresserad så kan det komma rapport härifrån under helgen...