Commandoran

Var nyss ut med barnen till bussen och hunden och jag gick en liten promenad. Det är ungefär nollgradigt så jag hämtade ved för att göra eld också. Då... . Det kommer ner något? Är det snö? Jo, efter någon minut "vräker" snön ner. Men det börjar redan ge sig. Suck. Visserligen är det tidigt med snö än men jag blir lite barnsligt förtjust när det snöar. Iallafall den första snön.
Under tiden jag skrev detta slutade det helt. Men det blev vitt på studsmattan iallafall.

Har funderat hur jag ska få sitta och läsa i lugn och ro. Kom på att i husvagnen kanske jag kan sitta ( om ingen vet vart jag tar vägen). Smög ut till husvagnen på förmiddagen. Brr... jättekallt! Tio grader ute idag. Lika i husvagnen. Satte på mig täckjacka och började läsa. Värmen ville inte fungera. Började fundera på att gå in och hämta vantar. Tände värmeljus, de värmer väl något. Till slut kom sambon och satte på en byggfläkt. Efter ett tag blev det varmt och skönt. Riktigt mysigt faktiskt. Levande ljus, varmt, lugnt och skönt. Det blev några timmar innan det var dags att gå in och laga middag.

Om en dryg vecka har jag tenta. Jag börjar få panik. Tycker att jag har mycket tid att läsa så jag börjar alltid försent. Spelar ingen roll hur tidigt man börjar så tycker man att man skulle kunna läst på mycket mer.
När jag ska läsa till tenta tänker jag alltid vad lätt det skulle gå om jag varit ensam och bott i en lägenhet och bara haft mig själv att tänka på. Jag vet att det inte är många i min klass som har familj, så de har ju inga problem att läsa dygnet runt om de vill det. Jobba extra kan de också göra.
Jag skulle säkert kunna göra det samma men då blir hela familjen lidande. Har man sambo, barn och hus har man ju lite annat än sig själv att tänka på.

Men det blir alltid mycket roligare att städa när jag läser inför tentan. Jag kan läsa några timmar och om jag går på toaletten så bara måste badrummet städas. Tror jag har städat badrummet varje tentaläsning. Och det är inget som är så där jättkul att göra annars. Men det tar jag mig tid att göra då. Knäppt, va´? Trodde jag var själv om detta fenomen men råkade höra en annan kurskompis säga det samma. Hon städade också badrummet när hon läste till tenta. Man skjuter upp läsningen tills sista dagarna.
Nu ska jag fortsätta läsa och se om jag hinner läsa en del innan barnen kommer från skolan, (eller om jag hinner ta badrummet :-), måste snart städas det också).

Min syster och jag är inte lika om vi får säga det själva. Utseendemässigt alltså. (Vi är inte lika annars heller.) När vi var små var vi jätteolika. Hon var ljusblond medan jag var mellanbrun. Vi tyckte inte vi var något lika och tycker fortfarande så idag. Men vi har konstaterat att vi förmodligen är jättelika.
Om vi presenterar varandra för bekanta så säger de alltid:
-  Det syns att ni är syskon. Va´lika ni är.
Vad då lika? Vi är inte lika varandra. Hur kan de tycka det?
Nu senast var det en person som nickade igenkännande till mig. Jag log tillbaka och började tänka om jag träffat denna förut. Jag kom fram till att jag aldrig sett personen ifråga (eller att jag varit på någon fest någon gång som jag inte kom ihåg, men jag brukar komma ihåg ansikten och detta var inget bekant ansikte). Denne kom senare fram till mig. Hjälp, tänkte jag, har jag helt hjärnsläpp?!
- Är du M´s syster?
- Jaaa, det är jag. Eh.... (Tänk, tänk, tänk... har vi presenterats för varandra?)
- Jag trodde väl det. Jag tyckte ni påminde om varandra och när jag hörde din dialekt så trodde jag nog att det var så.
Puh... vi hade inte träffats förut iallafall.
Men konstaterar att vi (jag och min syster) är lika.

Mycket av min tid går åt att leta efter saker. Varför går det inte att lägga tillbaka grejerna där man fann dem? I och för sig så är det inte säkert att det låg där från första början om man nu skulle vara så ordentlig och lägga tillbaka. Det är kläder hit och dit. Var finns den tröjan, är den ren eller lortig? Var la jag det papperet? Har jag lämnat in redan? Jag tillbringar många timmar (känns det som) att leta först efter det barnen letar efter, sen det sambon letar efter och sist det jag själv inte finner.
Sambon påpekar varje gång att vi har för mycket grejer. Han har nog rätt men jag biter ifrån och säger att det är för att ingen hjälper till att plocka undan.
Just nu har vi en del bekanta som flyttar eller har flyttat. De rensar riktigt ordentligt i sina grejer. Jag kom med iden om att kanske vi skulle ta och flytta (tillfälligt). Bara för att få plocka igenom alla saker och städa överallt i alla skrymslen och vrår. Flytta in allt tillbaka och kanske passa på att möblera om. Men det tyckte han inte var en så bra idé. Det tar mycket tid att flytta också. Kanske ska lägga ner den tiden på bara vanlig städning. Kanske finner alla saker som varit försvunna?
Idag letade jag efter min kamera och sonens kamera. Båda var borta. Det blev att tänka tillbaka på var man hade dem sist. Fann min i en handväska. Tittade på korten för att se var vi var sist vi hade den. Få se... hade sonen med sig sin samtidigt? Nej, tror inte det. Fortsatte letandet. Till slut fann sambon (ja, jag vet inte hur det gick till) den där den brukar ligga. För en gångs skull var det jag som inte lyfte på det som låg över. Annars är det något som är typiskt för karlar. Ligger det inte överst finns det inte där. Nu får jag erkänna att det var jag som inte letade ordentligt.

Har sluppit mer letande inför älgjakten. Det var bara stövlarna som var försvunna men de hade jag koll på.