Commandoran

Gjorde ett spontanbesök på barnens skola igår... eller egentligen i deras matsal.

Spontan och spontant... det var det väl egentligen inte. Sonen skulle ha med gitarren för att de skulle uppträda i matsalen för att fira skolbyns födelsedag (47 år), men glömde den. Han kom visst på det när han väntade på bussen, men hann inte springa in och hämta den innan bussen kom. Ringde hem och frågade om jag kunde åka upp med gitarren. Jag skulle vara i Torsby kl. 13.00, så jag sa jag kunde åka tidigare. Han ringde igen och talade om att han skulle ha gitarren halv elva och att hans klasskompis (som bor ett par kilometer från oss) också glömt gitarren. Så det blev till skjutsa upp gitarrerna, så de hade något att spela på :-).

Åter till besöket i matsalen. Eftersom jag visste de skulle uppträda i matsalen (dotterns klass har även en utställning med teckningar där) stannade jag kvar för att få höra dem. Det kom även två farmödrar och höll mig sällskap, så vi satt och njöt av barnens uppträdande. Det finns de som är såååå duktiga att sjunga och spela och det märks att det kommer fler av de yngre som kommer ta över "solistjobbet" när de som går på högstadiet börjar på gymnasiet. (För några år sedan var de J som gav mig rysningar när hon sjöng. Efter henne har det nu varit C som sjunger så jag får ståpäls... och det är för att de sjunger så BRA! )

Dotterns och sonens uppträdande gick också bra, trots den stökiga kören och sonens ostämda gitarr. Någon hade varit och pillat på den och den hann inte stämmas om innan han skulle spela. Tur att det var flera som spelade och klassen sjöng, så jag tror inte att det hördes.