På högre höjder
Min sambo är inte den som direkt tycker om att skruva och meka med små saker. Nej, stora saker ska det vara, så att han kan använda storsläggan och järnspettet. Traktorer, lastbilar och bilar går bra, men är det frågan om att skruva isär t.ex en bandspelare, är det bättre att han inte gör det :-). Han kan säkert, men dessa saker tål inte att sparkas på om det "jäklas".
Nu har han skaffat sig mekano, modell större. Detta satte han ihop i helgen, med hjälp av sonen. Mig får han ingen hjälp av, eftersom jag trivs bäst på markplan.
Jag tycker det svajar för mycket redan på andra "våningen" så om jag slipper går jag inte upp i ställningen. Ifjol var jag upp i den när vi hade ställning på baksidan, men det var inte kul. Upp gick bra, men sen skulle jag gå från ena änden till andra (och tillbaka), det var värre. Sen kunde jag nästan inte ta mig ner, men till slut lyckades det. Denna höjdrädsla har jag inte haft förut, vad jag vet, utan det har blivit värre med åren. När jag var mindre skrattade jag alltid åt min pappa, för han var rädd när vi barn kikade över balkongräck eller gick för nära kanten eller sådan saker. Nu är jag likadan.
Hoppas inte mina barn blir höjdrädda. Jag försöker låta bli att visa min rädsla, men det är svårt. Men jag är inte rädd när de klättrar, utan det är när jag själv är där uppe som benen skakar.
Får se om jag vågar mig upp någon gång i sommar. Beror på om det går att fästa fast hela ställningen i väggen, så att det inte svajar någonting :o). Men jag håller mig nog till "marktjänst" (i dubbel bemärkelse).
Undrar om vi ska få hit pappa till hjälp att snickra i sommar? Undrar om han törs stå överst i ställningen...tror inte det. Sambon tyckte också att det var otäckt att stå där, så nu funderar han på vem han ska lura dit upp. Någon som anmäler sig frivilligt?
Nu har han skaffat sig mekano, modell större. Detta satte han ihop i helgen, med hjälp av sonen. Mig får han ingen hjälp av, eftersom jag trivs bäst på markplan.
Jag tycker det svajar för mycket redan på andra "våningen" så om jag slipper går jag inte upp i ställningen. Ifjol var jag upp i den när vi hade ställning på baksidan, men det var inte kul. Upp gick bra, men sen skulle jag gå från ena änden till andra (och tillbaka), det var värre. Sen kunde jag nästan inte ta mig ner, men till slut lyckades det. Denna höjdrädsla har jag inte haft förut, vad jag vet, utan det har blivit värre med åren. När jag var mindre skrattade jag alltid åt min pappa, för han var rädd när vi barn kikade över balkongräck eller gick för nära kanten eller sådan saker. Nu är jag likadan.
Hoppas inte mina barn blir höjdrädda. Jag försöker låta bli att visa min rädsla, men det är svårt. Men jag är inte rädd när de klättrar, utan det är när jag själv är där uppe som benen skakar.
Får se om jag vågar mig upp någon gång i sommar. Beror på om det går att fästa fast hela ställningen i väggen, så att det inte svajar någonting :o). Men jag håller mig nog till "marktjänst" (i dubbel bemärkelse).
Undrar om vi ska få hit pappa till hjälp att snickra i sommar? Undrar om han törs stå överst i ställningen...tror inte det. Sambon tyckte också att det var otäckt att stå där, så nu funderar han på vem han ska lura dit upp. Någon som anmäler sig frivilligt?
Kommentarer
Postat av: Petra
Förstår mkt väl att du inte vill upp där..... jag är precis likadan!! Kommer ihåg när det va en sån ställning hos mamma å pappa för ett x antal år se!! Wow.. perfekt att ligga å sola däruppe tänkte jag... klättrade upp, men va nära att ta fönstervägen ner.. hoppa rakt ner på stengolvet som är i trappan där!! Efter många om å men kom jag dock ner! Å häromhelgen skulle jag ta mig en titt i uthusa.. klättrade upp, men jag vet inte hur länge det tog att ta sig ner!! Hur ska detta gå när vi ska städa därute??
Blidde det nån shopping i Ullared?? Jag åker den 26:e m T-by Buss å hoppas på en nöjd resa m mååånga sopsäckar!!
Trackback