Commandoran

Eller så ska jag bli katt i mitt nästa liv iallafall.
Kalla vinterdagar, då gör de inte så mycket.





Hunden vill gärna slöa, han också.



Men idag har katten (den lilla) varit ute och tittat på när vi åkte skoter och matade fåglarna.



Favoritplatsen för båda katterna är annars på fönsterbrädan, där det är varmt från elementet och med utsikt över fågeltallen.



Men de är inte riktigt överens än, så det hör inte till vanligheterna att de sitter där samtidigt... för oftast så brottas de på golvet när de ser varandra.

Men förutom slagsmålen så lever katterna ett gott liv.
De sover, äter, sover, sover lite till... ser efter om det går att gå ut... om inte, sover de lite till och äter lite mindre (för att slippa gå ut så ofta).

"Gammelkatta" behöver inte ens titta ut för att veta vad det är för väder och temperatur tror jag. För är det kallt eller regn, då syns hon inte på hela dan.
"Lellkatta" springer mest ut och in hela tiden, vet inte om hon tycker det är kul, eller om hon inte kommer ihåg att det var kallt när hon var ut för en halvtimme sen.

Djur är allt lite lustiga...

(Lånat från Skrattemyndigheten.)

HUNDENS DAGBOK:

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!

08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!

09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!

12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!

14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!

15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!

16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!

17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!

18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!

20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!

22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK

783:e dagen i fångenskap...

Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker.
De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en
dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom
att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll
i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren
som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de
ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar
och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och
höra brottstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de
refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte
anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina
bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare
regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.

Men jag kan vänta.

Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...

 

Tror inte att vår katt känner det så. Här hemma är det hon som är "frun" i huset. Vi får vara glada över att vi får bo hos henne. Det är ingen kelig katt vi har, folkskygg är hon också. De få gånger hon vill kela med oss är det på hennes villkor. Hon är en liten bortskämd katt, som inte ens kan se efter först om hon har mat i skålen utan skriker när hon kommer in så att någon ska bli med till matskålen och fylla på, ifall det skulle vara nästan tomt. Sen jamar hon för att få någon att släppa in henne på toaletten så att hon får dricka vatten ur kranen i handfatet. När hon var lite yngre kunde hon sätta sig någonstans i huset och jama, tills vi kom för att se efter var hon var (typ kurragömma). Helst var det hunden som skulle komma efter, så att hon kunde "boxa" honom på nosen. Och det tyckte hunden var kul. "Tjohoo, leka med katten, det bästa som finns!".
Den här årstiden är det en innekatt som bara är ut och gör det nödvändigaste. Sommartid är hon alltid ute, dag som natt.
Djur är lite speciella varelser.

Idag åkte vi upp på "hia" för att se på älgkalven vargen tagit, som låg där i diket. Mötte fler som var dit och kikade och stannade och talade med dem.
Intressant att se. Minst två vargar skulle det visst vara spår efter. Det är bara tre-fyra hundra meter hemifrån så det är ganska nära...
När vi åkte ner igen ropade dottern till... DÄR!  Där gick det två vargar 50 m från vägen i lugn takt. Stannade, tittade på oss, lunkade vidare neråt. Drygt hundra meter från där vi stått flera stycken, med bilar, och talat. De skulle väl ha koll på bytet men knepigt att de inte var mer rädda. De lunkade vidare,så vi såg dem ganske länge. Drygt hundra meter till närmaste hus är det från där vi såg dem.
Sen har vi fått höra att de har gått precis bakom vårt hus! Någon gång idag ska de ha traskat förbi och jag har inte sett något... De syntes på älven först och sen ska de ha gått förbi här... och ingenting har jag sett. Nu kommer jag springa i fönstren och kolla med jämna mellanrum igen. Det gjorde jag ifjol efter vi såg varg på bakom huset , "bort ve' hia".

Förra veckan såg vi förmodligen lodjur också. Sonen sa att det var lodjur, jag hann inte riktigt se. Jag var så inställd på att det var rådjur som sprang över vägen, men jag tyckte ju att de hade väldigt korta ben...