Commandoran

När jag startade upp datorn och loggade in mig på internet slog det mig: Jag är egocentrisk (men inte egoistisk).

egocentrisk - som främst tänker på sig själv och kanske anser att det mesta och viktigaste berör en själv

egoistisk - som främst beaktar sina egna behov och villkor; som främst ser till att en själv mår bra, aldrig bekostnad av andras välmående; som (tydligt) gynnar sig själv hellre än andra

I vilken ordning kollar ni på internet när ni startar upp datorn?

Jag kollar först mejlen, sen Facebook, sen bloggarna och sen tidningarna (först lokalt, sedan riks). Först är det det som berör mig, sen kommer mina vänner och sist kommer världen...

Varför bloggar jag? Det måste ju också vara egocentriskt... det viktigaste handlar om mig?

När jag samtalar med någon... lyssnar jag då på den andra? Eller pratar jag bara om mig själv? Jag anser själv att jag lyssnar, men talar förmodligen mycket om mig själv.

Nu kommer jag att funderar på detta i alla situationer under dagen... tänker jag bara på mig själv? Men jag vet faktiskt några som är viktigare än mig själv... och det är barnen. De kommer i första hand!

Kvarnhia tipsade om en sida om kärlek, eller egentligen en sida om skilsmässor och hur man går vidare efter en skilsmässa. Jag fastnade för "Visst kan du bli lycklig!", och konstaterar att jag har nog grunden för en långsiktig lycka.

"Det finns en grundlycka, en slags grundtillfredsställelse med livet som vi behöver bemöda om oss att kämpa för och som gör dig lycklig på lång sikt:

• Känslan av meningsfullhet, att vara på rätt plats i livet
• Ett starkt socialt nätverk med nära och kära relationer
• Ett förhållningssätt som gör att du kan hantera problem, svårigheter och hinder i livet, (på forskningsspråk: copingstrategier). Då minskar risken för man att blir offer för omständigheter och man kan istället påverka livet på ett meningsfullt sätt.

Eller nu kanske jag ljuger för mig själv...är jag på rätt plats i livet? Har jag ett starkt socialt nätverk? Kan jag hantera problem och svårigheter? Men spontant känns det som om jag har en långsiktig lycka, fast den kortsiktiga lyckan kanske lyser med sin frånvaro ibland... för just nu skulle en liten resa göra mig lycklig.

...till Rösberget nästa helg? Det låter intressant och kul. Läs mer på  Kvarnhia.
Vill också med, men vet inte om jag kan. Jag har andra planer. Tänkte försöka tentaläsa inför omtentan på tisdag. Har försökt denna helg också, men det fastnar inget. Jag har haft omtenta förut och det har jag ju klarat, men nu kan jag inte ställa om hjärnan och läsa nationalekonomi istället för juridik. Tycker att det skulle vara rena semestern för hjärnan att koppla av från juridiken ett tag.
Sen är jag ju "gräsänka" till helgen. Sambon ska bort så det blir bara barnen och jag hemma. Undrar vad jag ska sysselsätta dem med när jag ska läsa?
På söndagen är det dags att vara kyrklig igen. Då är det familjegudstjänst på förmiddagen och barnkören medverkar.

Det skulle vara roligt  att bli med och åka skoter om det blir bra väder. Jag får fundera på saken och se vad jag kommer fram till. Borde ju egentligen vara hemma och se till så att sambon kommer iväg ordentligt. Ska ju försöka få skotern till Likenäs också, men går nog att fixa på något vis om det nu skulle vara så att jag ska iväg. Barnvakt måste också ordnas...

Nu har jag fått något att fundera på under veckan...

Tänk vad bra det skulle vara om det var undanplockat när jag kommer hem ikväll. Om diskmaskinen var urplockad och den lortiga disken iplockad. Om det var undanplockat efter middagen, både på bordet och spisen. Om stekpannorna och kastrullerna var diskade. Barnens ev. blöta kläder upphängda och ev. blöta skor i stöveltorken. Jackor upphängda och väskorna flyttade så att de inte ligger precis i dörren.
Tänk om det kunde vara så när jag kommer hem ikväll (kl. 19.15)

Satt och lyssnade på gymnasieungdomar idag på bussen hem. Kunde liksom inte undgå att höra diskussionerna. De var väl sjutton-arton år och satt och talade om hur mycket de drack och hur fulla de var senast och att de inte orkade supa hela natten. Satt där och tänkte på att om sju-åtta år är sonen i den åldern. Kommer han då att vara ute hela nätter, även under vardagarna? Var det så när jag gick på gymnasiet?
Jo, det var det nog, men inte satt man och diskuterade det högljutt på bussen.
Vad säger deras föräldrar, om nu de är ute hela nätterna? Dessa ungdomar bor hemma och föräldrarna borde ju märka något och reagera? Nu kan ju dessa ungdomar vara över arton och får komma in på krogen, men jag tycker att någon borde tala om för dem att det inte är bra. Nu vet man ju inte hur mycket av det som sas var sant, för det kan ju vara att de ska verka tuffa inför kompisar, men det är ett konstigt sätt att vara tuff på.
Hur kommer mina barn att vara när de kommer upp i den åldern? Eftersom de kanske måste flytta för att gå på gymnasiet, gör de kanske revolt när de väl kommer ifrån föräldrarna?
Eftersom mina kompisar och jag själv flyttade hemifrån när vi började gymnasiet så vet jag ju hur vissa betedde sig.
Det är inte första gången jag hör sådant prat på bussen och jag blir lika förskräckt varje gång.

...mellan kronprinsessan och Daniel, tycker jag att det tagit lite för stor plats i media (och då är jag ändå lite royalist och tycker om att läsa om kungligheter). Jag tycker det är jätteroligt att de äntligen fått lov till att förlova sig och önskar dem lycka till, men att det blir extrasändningar på radio och TV för den skull?

Undrar om det skulle skapa lika stor uppmärksamhet om vi slog till och förlovade oss (efter 15 år). Nja, har det inte blivit av förut, kan det väl kanske lika gärna kvitta nu. Men om jag någon gång i framtiden ska gifta mig så vill jag ju förlova mig först, det hör väl liksom till.
Men först måste ju regering acceptera förlovningen, eller.... det gäller kanske bara om man är kronprinsessa?

...har varit en helt vanlig dag (hittills, men nu ska det väl inte kunna hända något). Har knappt tänkt på att det varit fredag den trettonde, vilket säkert gjort så att det inte hänt något.
Vet inte om jag kan kalla mig vidskeplig men vissa saker tänker jag på. T ex lägger jag inte nycklar på bordet. Kan bero på att jag aldrig har nycklar och skulle jag lägga undan dem blir det på byrån i hallen.

En fredag den 13:de kommer jag iallafall ihåg. Detta är ett par år sen nu (5-7 år kanske). Det var en morgon som inte började så bra. När jag öppnade badrumsskåpet föll spegeln som satt invändigt ner i handfatet och gick så klart sönder. Då var det nära att jag hade gått tillbaka till sängen och dragit täcket över huvudet. Men jag bet ihop, tänkte på de sju års olycka som en krossad spegel innebär och om det skulle bli värre en sån dag. Men resten av dagen tror jag förlöpte som vanligt, vilket var tur annars hade jag aldrig mer stigit upp ur sängen fredag den 13:de.

Har faktiskt inte tänkt på detta förut men jag hoppas att det snart är sju år den detta hände, så att åren med olycka snart ska vara till ända. Då borde jag bli gôrlycklig isåfall.

Lördag morgon. Skönt! Sitter och löser Melodikrysset och har löst allt hittills. Ett ord kvar med två bokstäver, det kör jag säkert fast på. Får se om det är lätt.

Detta är mitt hundrande inlägg! Ska man fira med tårta eller... nej semla får det bli.

(Sista ordet i krysset var också lätt  "Titta in i min lilla kajuta". Nu har jag löst hela och kanske ska passa på att skicka in det. Är ju bara en knapptryckning bort idag när jag inte fann tidningen med krysset i. Så nu är det skickat. Tänk, nästa vecka kanske jag är en vinnare!?)

Hundra inlägg sen i mitten av oktober det blir ungefär ett inlägg om dagen (inte riktigt). I början skrev jag kanske ett eller två inlägg i veckan och under julen blev det flera om dagen, så det har jämnat ut sig.
Efter hundra inlägg borde jag kanske ha fått struktur på mitt bloggande men det har jag inte. Jag har inte märkt någon röd tråd än. Jag skriver om det jag känner för just för tillfället. En del andra bloggar har ett "tema" t ex inredning, scrapbooking, stickat, foton, kläder mm. Eftersom jag inte har någon hobby just nu så blir det inget sånt. Kanske jag kommer visa bilder av sånt jag "kallmålat" framöver när jag inte har något annat att skriva om, eller sånt jag broderat, eller lite korgmålning. Alltså från tiden när jag hade tid för sådana saker. Eller bilder från hur det ser ut hemma hos mig före och efter (...städning, vilket kan vara en enorm skillnad).
Helt utan inlägg ska det inte bli iallafall. Kanske blir väldigt tråkigt emellanåt men det får ni stå ut med. Ibland kan det ju komma en ljusglimt ;) .

Idag blir ska jag och dottern åka västöver på kalas. Sambon har också åkt västet på auktion. Sonen får jag se var jag dumpar av. Han ringde en kompis som inte var hemma så vi får se om han ringer upp, annars får det bli plan B (har alltid en plan B, räknar aldrig med att det blir som man tänkt sig).

Nu ska jag försöka få dottern att göra sig i ordning. Intressant! Får se hur många "diskussioner" vi kommer ha.

Jag är känd för min beslutsångest. Kan aldrig bestämma mig förrän strax innan. Det spelar ingen roll vad det är. Funderar vi bort att åka någonstans kan inte jag bestämma mig förrän vi väl sitter i bilen. Ska jag köpa något kan jag ångra mig på väg till kassan. Ska jag äta ute bestämmer jag mig när jag öppnar munnen och ska beställa.

När jag väl köpt något ältar jag köpet ett tag och undrar om jag verkligen skulle gjort så. I höstas var det en ullkappa som jag köpte, ångrade mig, tänkte lämna tillbaka men bytte bara storlek. Nu är jag helnöjd med den men just då tyckte jag att det kanske var ett onödigt köp. Men den har hållit mig varm!
Nu är det möblerna jag köpte på auktion som är objekt för min ångest. Jag är helnöjd med sideboardet, men vet inte om jag kanske skulle väntat till någon annan auktion, för att se om jag kunde fått det billigare och inte fått det andra "på köpet"? Ska jag slänga ut något annat för att få plats för hela möbeln? Eller ska jag sälja det andra? Gav jag för mycket för möbeln? Passar den verkligen i det rummet? Så har tankarna snurrat idag.
Möbeln får stå kvar i "hallen" så länge, så får jag se om jag får någon ljus idé om hur jag ska göra. Jag har lite ideér men de flesta innebär att jag ska flytta runt en massa tunga möbler och det har jag ingen lust med (särskilt om jag inte blir nöjd).
Priset jag gav för möbeln tror jag nog var ett ganska rimligt pris, men mycket för en fattig student. Jag fick i allafall ett sånt skåp jag ville ha. Det är inte nytt, men i bra skick (bordet och stolarna är lite mer slitna) men det blev billigare än det jag tittat på på IKEA. Men såg att på Jysk har de nu en skänk för 1300:- som också skulle fyllt samma funktion som mitt skåp.(Där kom den igen, ångesten).

Vad är ett rimligt pris på den möbel jag köpt? Någon som har en aning om det?

Vill gärna veta om jag gjort ett bra eller dåligt köp. (Men jag talar inte om vad jag betalade...kanske en annan gång)