Commandoran

Om det går att kalla det liv... det är mycket nu. Men jag måste ju tala om för er läsare att jag finns här, men tiden räcker inte riktigt till... till något. Allt blir halvddant, vilket inte kan vara bra det heller.
Det är riktgit körigt i skolan och de två föregående veckorna ägnades åt grupparbete 8 timmar, metod-PM 4 timmar och resa till och från KAU 4 timmar och sen så kanske man måste sova och äta lite också...
Jag orkar inte riktigt med att ha det så en längre tid, så "räddningen" är att det "lugnar" ner sig till påsk och det blir bara en kurs att ägna sig åt... C-uppsatsen. Vilket ger mig ångest bara jag tänker på den.

Nu ska jag försöka få ihop en rapport på 12000-14000 tecken, läsa 4 artiklar på cirka 10-15 sidor vardera), där tre är på engelska. Dessa ska jag kunna vara med och diskutera vid ett seminarium nästa onsdag, då deadlinen för rapporten är. Så har vi första träffen med handledaren på fredag, vilket också ska förberedas. men det krockar med min redovisning av det juridiska prakitkfallet, så min medskribent får träffa honom ensam (för det var den enda tiden som passade vår handledare).

Pust och stön! Till påsken ska jag ta semester!!!

The presentation in english went fine and now we're going to wait for the results of the assignment.

Min engelska är inte den bästa, men jag var påläst på det jag skulle säga idag. Det började bra, men sen började jag tänka och blev nervös. Då kunde jag det inte utantill längre. Men det är tur att det inte är några längre presentationer och att vi redovisar i grupper.

Det som gjorde mig nervös (tror jag) var att jag började tänka på att tre grupper satt och kollade in hur jag genomförde min del av presentationen. Även vi fick tre grupper som vi skulle kommentera och ge feedback på.

Det var lite roligt att få feedback på vår presentation. Vi fick små lappar och på mina stod det till exempel: "Bra", "påläst", "lugn och tydlig", "lite nervös" och "bra kämpat". Kändes bra att få positiv feedback och nu är det bara att vänta på om vi får godkänt på det skriftliga på uppgiften och se vad den lektor i engelska som ska vara med och bedöma, tycker om vårt arbete och vår presentation.

Nu ska jag försöka komma i säng efter ett OS-brons, två OS-guld och ett OS-silver... eftersom jag är både norsk och svensk så måste väl antal medaljer räknas så? :-)

Just nu orkar jag inte se längre än näsan räcker. Ser jag för långt fram, så ser jag bara problemen. Lite framförhållning måste jag ju ha, men jag får nästan ta dagen som den kommer, för det är ingen ide att försöka planera något.

Att läsa 150 % som pendlande student med familj är inte något jag rekommenderar. Nu kanske det kommer fungera, men det vet jag inte än.

Denna vecka är det grupparbetet som vi fick i fredags som gäller, samt att vi har två tretimmars-föreläsningar om metodvetenskap inför C-uppsatsen. Inlämning av grupparbetet på fredag, då vi får ett nytt grupparbete (som ska vara på engelska). Det ska vara klart tills torsdagen veckan efter, då vi har muntlig redovisning (på engelska). De tre dagar vi har på oss att jobba med grupparbetet (om vi inte jobbar på helgen) har vi även tre tretimmars-föreläsningar om metodvetenskap. Puh, säger jag bara... jag har redan ångest inför detta.
Skriva på engelska och sen redovisa det muntligt på engelska... (och som vi har fattat) inför hela klassen. Vi har aldrig redovisat för helklass förut, men nu ska vi göra det... och så kommer det att sitta med en lektor i engelska och påpeka det språkliga.
I början på samma vecka ska vi även lämna projektförslag på C-uppsatsen och den ska ha en tydlig beskrivning av vad vi vill skriva om. Jag och min skrivarkompis har funderat lite på vad vi ska skriva om, men vi har än så länge inte en "tydlig beskrivning" av det.

Längre fram än så har jag inte orkat kolla upp noggrannare hur föreläsningarna ligger eller vilka grupparbeten som är... lite koll har jag men vill inte tänka på det.
Åtta veckor kvar till det lugnar ner sig lite (förhoppningsvis). Då är ena kursen är avslutad och sen har vi "bara" C-uppsatsen kvar att koncentrera oss på.

Har jobbiga veckor framför mig, med många grupparbeten, många föreläsningar och många resor till Karlstad. Men nu är det sista terminen och har jag klarat fem terminer, ska jag bita ihop och pussla ihop sista terminen också. Men det blir nog många och långa dagar på skolan.

De tio första veckorna tror jag blir jobbigast, för vi ska vi börja arbetet med C-uppsatsen till veckan, parallellt med den kurs vi börjat nu. Fram till påsk är kalendern fulltecknad, men sen är det "bara" C-uppsatsen som jag ska koncentrera mig på.

Började första dagen på terminen i måndags med ett grupparbete som lämnades in i dag och avslutades med ett seminarium. Ingen föreläsning förrän på tisdag, så det blir att vila upp sig efter en "hård" start och inför fortsatta intensiva veckor.

Första veckan på kursen avklarad... nio kvar. Fortsätter tiden går så här fort, lär påsken snart vara här :-).

Långa dagar med långa resor.

Men jag går ju bara i skolan så det räknas väl inte som en jobbig vecka, eller? Men åker man hemifrån 6.20 på morgonen för att åka 13 mil och har föreläsningar och grupparbete under dagen och sen inte är hemma förrän 19.00 - 19.30 efter att ha kört de tretton milen hem i fyra dagar på rad, då är man lite trött i huvudet. (Kan ju säga att jag inte pluggat något när jag kommit hem.)

Jag vet, jag vet... det finns MÅNGA som har längre, jobbigare dagar och t ex yrkesförare kör MÅNGA fler mil, men jag måste ju få klaga lite.

Lite överdriver jag också. En dag åkte jag faktiskt inte förrän 7.00 och var hemma 19.15 och då åkte jag buss och det är inte lika tröttsamt som att köra själv.

..och det känns bra. Schemat är inte så illa som jag trodde från början, inget projektarbetet förrän om sex veckor, det gick lätt att åka ner idag... ja, det känns faktiskt bra och som att det mesta löser sig.

Kanske det blir krångel någon gång, men som en kurskamrat sa idag, utnyttja de "erbjudanden" av kamrater och bekanta en gång var, så blir det ju ingen större belastning om det blir en gång per kompis. Så om jag har fem olika som erbjuder sängplats, så är det ju fem övernattningar men en hos varje och förmodligen inte så mycket besvär. Men hemkär som jag är, så åker jag väl fram och tillbaka. Men det är ju bra att veta att det kan fixa sig om det krisar.

Det känns bra att mina "läsare" stödjer och pushar mig... det får mig att bita ihop lite och tänka att det ska gå!

Har nyss satt på mig skjortan som är tvättad och nystruken för första dagen på jobbet... eller andra egentligen. Var ju där förra vecka en dag för att komma igång lite och fräscha upp minnet.

Så nu bär det iväg till "Koppra" i Stôllt, eller Coop Nära som dotter påpekar varje gång vi säger Konsum. Det är ju faktiskt två år sen de bytte namn till Coop Nära, så någon gång borde vi väl lära oss säga rätt eller... ?
Det finns ju några exempel på att det är svårt att "lära sig" nya namn... Gulf i Värnäs, BP i Likenäs... det är många år sen det var Gulf och BP, men än hör man det är dit de ska...