Allt detta letande...

Mycket av min tid går åt att leta efter saker. Varför går det inte att lägga tillbaka grejerna där man fann dem? I och för sig så är det inte säkert att det låg där från första början om man nu skulle vara så ordentlig och lägga tillbaka. Det är kläder hit och dit. Var finns den tröjan, är den ren eller lortig? Var la jag det papperet? Har jag lämnat in redan? Jag tillbringar många timmar (känns det som) att leta först efter det barnen letar efter, sen det sambon letar efter och sist det jag själv inte finner.
Sambon påpekar varje gång att vi har för mycket grejer. Han har nog rätt men jag biter ifrån och säger att det är för att ingen hjälper till att plocka undan.
Just nu har vi en del bekanta som flyttar eller har flyttat. De rensar riktigt ordentligt i sina grejer. Jag kom med iden om att kanske vi skulle ta och flytta (tillfälligt). Bara för att få plocka igenom alla saker och städa överallt i alla skrymslen och vrår. Flytta in allt tillbaka och kanske passa på att möblera om. Men det tyckte han inte var en så bra idé. Det tar mycket tid att flytta också. Kanske ska lägga ner den tiden på bara vanlig städning. Kanske finner alla saker som varit försvunna?
Idag letade jag efter min kamera och sonens kamera. Båda var borta. Det blev att tänka tillbaka på var man hade dem sist. Fann min i en handväska. Tittade på korten för att se var vi var sist vi hade den. Få se... hade sonen med sig sin samtidigt? Nej, tror inte det. Fortsatte letandet. Till slut fann sambon (ja, jag vet inte hur det gick till) den där den brukar ligga. För en gångs skull var det jag som inte lyfte på det som låg över. Annars är det något som är typiskt för karlar. Ligger det inte överst finns det inte där. Nu får jag erkänna att det var jag som inte letade ordentligt.

Har sluppit mer letande inför älgjakten. Det var bara stövlarna som var försvunna men de hade jag koll på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0