God fortsättning på 2009
Nu är den första dagen av 2009 till ända. Nu är det 364 dagar kvar till nästa år. Vi är snart där ska ni se. Ju äldre man blir ju fortare går tiden har jag märkt. Det är kanske därför jag är en tidsoptimist. Tiden går alldeles för fort för det jag ska göra. (Jag kanske gör saker långsammare också men det tvivlar jag på, jag är ju inte gammal. Lite drygt tjugo, ungefär)
Det har varit en lugn nyårsdag. Vi sov länge allihop. Efter "frunchen" (blev en väldigt sen frukost idag, nästan för sen för lunch också), skjutsade sambon sonen till en kompis. Dottern surade ett tag för att hon inte hade någon att leka med men det gick bättre när hon kom på att då fick hon ju ha datorn för sig själv. Sambon läste i en bok och jag lade pussel. Det har varit en väääldigt luuugn daaaag.
Nu är jag nästan klar med pusslet. Det är bara uppe i ett hörn kvar, ett femtiotal bitar kvar, fattar inte varför jag ska köra fast på slutet, men alla bitar ser likadana ut. Men jag ska inte ge upp, utan det ska bli klart. Sen när jag är klar, då river jag ner det i kartongen tillbaka! Jo, så har jag alltid gjort. Sen kanske jag lägger det igen om några år. I och för sig har jag en del olagda pussel på lager nu, så jag har ju ingen brist på sysselsättning om det skulle vara så. Vilket en studerande tvåbarnsmamma aldrig har (alltså brist på sysselsättning, brist på tid är något jag alltid har).
Är det bara jag som skulle vilja ha fler timmar på ett dygn?
Det har varit en lugn nyårsdag. Vi sov länge allihop. Efter "frunchen" (blev en väldigt sen frukost idag, nästan för sen för lunch också), skjutsade sambon sonen till en kompis. Dottern surade ett tag för att hon inte hade någon att leka med men det gick bättre när hon kom på att då fick hon ju ha datorn för sig själv. Sambon läste i en bok och jag lade pussel. Det har varit en väääldigt luuugn daaaag.
Nu är jag nästan klar med pusslet. Det är bara uppe i ett hörn kvar, ett femtiotal bitar kvar, fattar inte varför jag ska köra fast på slutet, men alla bitar ser likadana ut. Men jag ska inte ge upp, utan det ska bli klart. Sen när jag är klar, då river jag ner det i kartongen tillbaka! Jo, så har jag alltid gjort. Sen kanske jag lägger det igen om några år. I och för sig har jag en del olagda pussel på lager nu, så jag har ju ingen brist på sysselsättning om det skulle vara så. Vilket en studerande tvåbarnsmamma aldrig har (alltså brist på sysselsättning, brist på tid är något jag alltid har).
Är det bara jag som skulle vilja ha fler timmar på ett dygn?
Kommentarer
Trackback